I remember you.

.

You're like me, aren't you?

Esplanadteaterns clowner strikes again.

Lördagen den 11 oktober. Utanför pågick invigningen av Lidköpings
nya resecentrum, men det var inne i Sockerbruket som de söta
sockerbitarna kunde återfinnas.

Clowner. Ett säreget och mytomspunnet släkte som försöker skapa
glädje hos de människor som befinner sig i deras närhet. Det är
nämligen denna glädje som är deras livskraft, de absorberar den
från omgivningen och omvandlar den till den energi som de behöver
för att fortsätta sitt clowneri.

Det finns både goda och onda clowner. De sistnämnda har satt
djupa spår i mig under min uppväxt och därför är jag alltid försiktig
när jag anar clowner i närheten. Lyckligtvis så var det denna gång
Esplanadteaterns goda clowner som närmade sig mig. Jag blev
till och med kramad, vilket värmde mig. ^_^

Just like me. Empty inside.

Dexter. Nej, inte den Dexter vars syster heter Dee Dee,
utan den Dexter vars syster heter Debra.

Confused? You won't be after this episode of... Dexter.

Jag upptäckte denna TV-serie nästan halvvägs in i den andra säsongen
och jag blev smått förälskad i den. Välskrivet manus, snyggt foto och
bra skådespelare. Nu förstod jag varför Dexter hade höjts till skyarna
av kritiker och efter att ha sett färdigt säsong två dröjde det inte länge
förrän jag även såg den första säsongen, som jag faktiskt tyckte var
snäppet bättre.

Att det går att känna sådan sympati för och bli förtjust i en karaktär
som ägnar sitt liv åt att mörda och stycka personer kan vara svårt att
tro på, men ha då i åtanke att de här personerna faktiskt gjorde onda
saker och att Dexter bara försöker göra något gott av sin mörka sida.